Efter en tuff vecka med svettig packning i ett extremt varmt och fuktigt Ljunghusen kom flyttlasset äntligen iväg och efter följde jag och min kära mamma i bil på onsdagskvällen. Först blev det ett besök i en ny favoritbutik inne i Köpenhamn för att hämta ett par upplagda byxor och därefter en snabb middag på Victors som ligger vägg i vägg med butiken.
Klockan 20.00 började vi så färden från Köpenhamn mot Schweiz. Kvällen var så vacker och vi körde genom ett sommarvarmt Danmark i solnedgång. Det blev ett vackert avsked. Vi hade ingen trafik och tog färjan från Rödby 21.45.
I Puttgarten forsatte vi resan genom Tyskland i obefintlig trafik. När klockan närmade sig 01 kände jag att jag började bli trött och vi hittade ett SAS Radisson strax söder om Hannover där vi tog in och sov några timmar.
Igår körde vi sedan i ett sträck genom Tyskland och bortsett från en avstängd motorväg och trafikkaos i Stuttgart som kostade oss 1,5 timme så flöt det på väldigt bra hela vägen.
Vid 17-tiden körde vi äntligen in i Schweiz och lyckan var total. Man hinner bara korsa gränsen så känner man att det blir annorlunda. Allt är så rent, snyggt och välordnat och det passar mitt tyska påbrå så bra :)!
Väl framme i Lausanne styrde vi kursen mot Etoy och slingade oss in på kuperade landsvägar mellan kohagar, vinfält och äppelodlingar. Mamma erkände i efterhand att hon undrade var i hela fridens namn vi hade flyttat. Passar detta verkligen dem? Jag säger inget, det blir säkert bra svalde hon oroligt.
När vi väl kom fram till vår nya hemby hittade vi direkt fram till hotellet vi skulle bo. Vi hade ringt innan och sagt att vi var på väg men nu var det ingen där. Det satt en liten lapp på dörren att vi skulle ringa. Jag ringde. Ingen svarade. Däremot hörde jag hur det ringde inne i huset. Efter en kvart gav vi upp och gick runt hörnet och satte oss på Chez Yann istället, byn mysiga restaurang. Jag passade på att fråga vår kypare, på min rejält ringrostiga franska, om han eventuellt visste var Agnes var. Det är ju en liten by det här. Jodå, det visste han. Förutom att hon verkade vara släkt med någon så pekade han att hon satt på andra sidan torget.
Vi beställde in en flaska lokalt och gudomligt vitt vin och saltbakad fisk. Rätt som det är kommer Anges över och presenterar sig och vi pratar lite. Jag försöker förklara för alla att jag ska flytta hit, på riktigt. De tittar lite förundrat men nyfiket glatt på mig. Jag vet inte riktigt om det beror på att de inte förstår min franska eller var det är men jag känner mig hemma här. Det är något med människorna, luften och dofterna här. Det är nästan lite magiskt!
Nu har vårt äventyr börjat och ingen kunde vara lyckligare än jag!