Sitter på altanen och lyssnar till mina grannars småpratande. Det är visst någon födelsedag som firas för nyss sjöng de den franska födelsedagssången. De är mysigt att lyssna på franska, det är ett vackert språk. Det är inte lika varmt längre men syrsorna spelar lika vackert och det går att sitta ute med shorts fortfarande. Kyrkklockan i byn slår och klockan är 22. I samma sekund hör jag hur det smäller. Det är fyrverkeri i Geneve ikväll, någon slags festival. Vi orkade inte idag men nästa år får vi åka dit.
Nu har det gått ännu några dagar till. Jag har bott i Schweiz i ganska exakt en vecka. Det känns som en månad räknat i händelser. Dagarna har fortsatt att kantas av diverse fixande, inköp och upp-packning. Jag känner mig lite trött nu. Det har sannerligen varit ett antal hektiska och sjukligt varma veckor. Men ändå är jag lycklig. Allt känns så självklart och rätt på något sätt. Som att jag väntat hela livet på att komma hit. Det kanske jag har? Jag har i alla fall väntat rätt länge på det här med att flytta utomlands.
Igår kom hästpassen tillbaka från Schweiziska ridsportsförbundet. Allt går så fort här. Jag tog med dem och lämnade över dem till Christian som driver stallet. Från och med nu är det han som organiserar och sköter allt. Bara att vänja sig.
I stallet råder ett lugn jag sällan upplevt. Sättet att umgås och bete sig runt hästar är inte alls vad jag har upplevt i Sverige. Lugnet känns inte bara av i stallet, det känns överallt, men här blir det extra påtagligt. Och det är absolut inte lättja. Allt är väl organiserat och genomtänkt men det är oerhört stressfritt. Jag finner mig väl tillrätta, jag blir lugn. Att se Christian och Caroline hantera hästar är imponerande. Det är lite som Tobbe Larsson goes Swiss.
På tisdag kommer elektrikern och kopplar upp våra fingeravtryck som används istället för nycklar i huset. Vi ska få installera någon app som styr trädgårdsbelysningen och han ska förhoppningsvis instruera oss i diverse andra tekniska uppfinningar som detta hus erbjuder. Ännu har jag inte lyckats förstå mig på alla dessa timers, sensorer och knappar hit och dit.
Vårt nya hus är för övrigt så enormt trivsamt. Jag älskar redan att bo här! Jag älskar att vakna upp till den sanslösa utsikten över sjön med Alperna i fonden. Jag älskar att komma ut i den prunkande trädgården vid altanen och höra vattnet porla i den lilla dammen. Jag behöver nypa mig i armen flera gånger om dagen. Jag njuter verkligen trots pågående flyttkaos.
Idag har Anders varit i stallet med tjejerna och sedan badat med alla på vårt lokala bad i Aubonne. Precis som på så många andra publika ställen här så serveras det god och hemlagad mat, ingen äcklig korv eller annan skräpmat. Den typen av tråkig mat existerar knappt här. En stackars Mac Donalds försöker göra sig hörd nere på marknadsplatsen i Etoy men överöstas av så många andra och tusen gånger trevligare ställen. Behöver jag säga att detta känns lite extra bra för just mig;-)?
Medan de red och badade har jag hängt här hemma med min nya kompis Fulvio och hans två polska hantlangare hela dagen. De har byggt möbler för glatta livet. Nu börjar det bli ordning på sakerna och snart har jag packat upp det mesta också.
Det rullar på och det är minsann lätt att trivas här!