Idag har vi knappast legat på latsidan, min mor och jag.
Frukosten stod serverad 9.00 och vi blev fotograferade av värdinnan som första svenska gäster någonsin på detta lilla trevliga hotell i vår by. Vi blir inte de sista i alla fall. Här kommer vi med glädje att boka in våra besökande vänner. Underbart ställe!
Kl 10.00 mötte vi upp ägarna till huset. De är så genomtrevliga och sådär härligt Schweiziska, dvs ordningsamma och korrekta. Men inte på ett jobbigt sätt. På ett bra sätt. Ordning och reda ligger mig nämligen väldigt varmt om hjärtat men det här paret har också humor och självdistans så jag känner mig lugn. De är absolut inga petimetrar.
Vi gick igenom alla tusen knappar och tekniska funktioner som huset erbjuder och svetten rann på oss alla. Idag har vi haft 34 grader varmt. När vi var klara vid 11.30 och ägaren och mäklaren tackat för sig kände jag mig som ett barn som blir lämnat utan sin föräldrar för första gången. Där stod jag med 8 nycklar och 300 instruktioner att ansvara för. Aja, det ska nog gå bra har jag fint intalat mig.
Därefter bar det av några kilometer nerför backen till skolan där jag ännu en gång fick fylla i x antal nya papper om ditt och datt. Antalet signaturer jag skrivit till Schweiz går inte att räkna. Detta är ett land som verkar älska kontrakt och formulär. Kanske kan verka jobbigt vid en första anblick men jag föredrar klarhet och tydlighet framför det motsatta. Alla tar sig tid att förklara, ingen verkar stressad och allt bara fungerar. En underbar känsla även om det tar lite tid. Men tid är allt jag har.
Nästa anhalt blev såklart stallet. En slingrande och bedövande vacker väg rakt upp mot Jurabergen som kantas av solros-, äpple och vinodlingar. På vägen passerar man ett antal små pittoreska byar med vackra medeltida hus och gator fulla med schweiziska och kantonala flaggspel. Man får nästan nypa sig i armen. Det är så vackert och välordnat överallt. Som att färdas i ett vykort.
I stallet mötes vi av Caroline som arbetar och tar hand om hästarna i stallet och som är flickvän till Christian som äger gården. Han rider in hästar och tävlar hoppning och driver stallet med Caroline och förutom att Caroline också tävlar själv i hoppning så arbetar hon med marknadsföring på ett annat företag också. Hur i hela friden hinner hon med allt undrar jag när hon berättar om alla sina åtaganden. Åh, jag älskar att hålla igång skrockar denna knivskarpa och charmiga 32-åring tillbaka. Jag blir imponerad.
Jag kramar om våra ponnyer och pratar med dem. Jag känner att de blir glada att se mig. Lite lugna också. Som om de undrat var vi varit. Jag älskar hästar, de är så coola och intuitiva.
Vi sätter oss ner i den lilla kafeterian som har fönster in till ridhuset och där de serverar vin, öl och kaffe. Helt normalt här. Jag misstänker att pappa Anders kommer att titta på betydligt fler hoppträningar i höst :). Mängden papper som ska fyllas i och gås igenom tar lite mer än två timmar. Svetten rinner men Caroline har ett beundransvärt tålamod. Jag har svårt att greppa att från och med nu ska jag inte göra eller ansvara för någonting med våra hästar mer. Jag ska inte ansvara för inköp av deras mat, in- och uttag, ridning, omhändertagande, vaccineringar, avmaskningar, tävlingsförberedelser, anmälningar etc. ALLT sköts av Caroline och Christian. De tar hand om hästpassen från och med nu och de styr upp och ansvarar för hela baletten. Jättekonstigt!!! Men faktiskt lite skönt också. Jag är redo för det nu.
Efter stallet fick det bli sen lunch innan jag ringde elektrikern som skickade mig att ordna nya schweiziska mobilabbonemang asap. Sagt och gjort så körde vi till Morges och letade upp SWISSCOMs butik. En sak slår mig här i Schweiz. Jag får aldrig känslan av att någon vill blåsa mig eller ge mig bästa dealen (för dem). Jag känner mig trygg och i goda händer överallt. Kanske är jag naiv, det återstår kanske att se, men det är en väldigt påfallande känsla av lugn och trygghet här.
Vi kommer fram till bra lösningar hos Swisscom men det tar stopp när det visar sig att jag inte ännu har registrerat mig som resident i Schweiz. Hur skulle jag ha hunnit det, jag kom ju igår? Den vänliga tjejen som tagit hand om mig, och ursäktat sig för sin dåliga engelska minst hundra gånger, önskar mig välkommen tillbaka. Nu har jag dealen i alla fall och går ifrån butiken med ett vänligt handslag och bra information om abonnemangserbjudanden.
På vägen till garaget passerar vi en COOP och trots att klockan redan hunnit bli 18 och vi behöver åka till IKEA måste jag ta mig en snabb titt. Jag hittar flera bra alternativdrycker till mjölk, grova bröd, ekologiska rengöringsmedel och mängder av färsk och närodlad frukt och grönt. Vilket paradis för en matnörd som jag!
IKEA är varmt och syrefattigt. Vi spenderar 2 timmar på att sondera terrängen på detta varuhus samt på att leta sängar som det visar sig inte finns, eller säljs, i Schweiz?? Vi behöver en ny plan. Vi handlar några grytor, lite glas och annat småplock och försöker ta oss ut innan vi svimmar av värmeslag, syrebrist och hungersnöd.
Tröttheten slår till som en slägga. En lång och intensiv dag med MYCKET information och saker att göra har kommit till sin ända. Vi måste äta middag först bara och innan dess måste vi bada. Idag har det varit sååå varmt. Jag tar ner mamma till ett ställe nere vid sjön som vi hittade när vi var här i juni. Vi badar och känner oss genast som nya människor.
Mitt upp i allt flängande har vi under eftermiddagen fått veta att flyttlasset är försenat och att det kommer först imorgon förmiddag. Vi får ta in på byns mysiga hotell ännu en natt och efter badet checkar vi in för andra gången. Det blir middag på Chez Yann och idag äter vi Perche (Aborre) från Lac Leman. Jag älskar det! Så sjukt gott.
Nu är jag så trött att jag knappt kan tänka eller skriva längre men vi har verkligen haft en produktiv och bra dag! Imorgon fortsätter äventyret…